Sydafrikas varning till Sverige
Som minoritet i eget land: Hatretorikens snedvridna konsekvenser och varför svenskar bör vara på sin vakt
I det här nyhetsbrevet tar vi en alarmerande titt på Sydafrikas rättsfall kring hatretorik, och varnar för att Sverige kan stå inför en liknande framtid när vi blir en minoritet i vårt eget land. Vi jämför de farliga konsekvenserna av snedvridna rättsliga tolkningar för majoritets- och minoritetsgrupper i Sydafrika och hur detta kan bli vår verklighet i Sverige.
Läs vidare för att förstå vad vi kan lära av Sydafrika och vad som skulle kunna vara en dyster framtid för oss svenskar i Sverige.
I vårt senaste nyhetsbrev tog vi upp domen från 2011 där sången "Kill the Boer" (Boer är den vita minoriteten i Sydafrika) klassades som hatretorik. Men en läsare uppmärksammade oss på ett nyare domstolsbeslut som överraskade oss i sammanhanget.
I oktober 2020 skedde ett brutalt mord på en vit jordbrukare i Senekal, vilket ledde till spänningar och protester. Under rättegången mot de anklagade sjöng anhängare till EFF "Kill the Boer" utanför rättssalen. Som svar vidtog Afriforum, som tidigare hade drivit ärendet i domstol 2011, rättsliga åtgärder på nytt och hävdade att sången uppviglade rasistiskt hat och borde betraktas som hatretorik.
Men i det här fallet bedömde den svarta domaren Edwin Molahlehi att sjunga "Kill the Boer" i kontexten av Senekal-händelsen inte utgjorde hatretorik. Detta beslut kontrasterar mot domen från 2011 och visar på flexibiliteten i hatlagstiftningen, som istället för att ge tydliga rättsliga riktlinjer skapar politiska tolkningsmöjligheter beroende på vem som säger vad till vem. Om aktörerna ändras, ändras också domen - ett sätt att dominera en politisk motståndare inom samma rättsliga system. Detta kan ses som ett exempel på institutionaliserad rasism, där en ras kan komma undan med uppenbart hat mot en annan på grund av deras politiska ställning och berättelse om att rasism och förtryck är en enkelriktad gata från vita till så kallade rasifierade personer.
För att förtydliga - en vit bonde blir brutalt mördad, och under rättegången sjunger svarta människor om att döda vita bönder. Ett rättssystem dominerat av svarta människor anser att detta inte omfattas av hatretorik!
Som jämförelse kan det vara intressant att nämna att Sydafrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter 2019 ansåg att det att visa den gamla apartheid-erans flagga utgör hatretorik. Så i Senekal-fallet ansågs att sjunga "Kill the Boer" inte vara hatretorik, men om en vit person som viftar med den gamla flaggan så kommer han att ställas inför rätta.
Denna kontrast väcker frågor om de juridiska och sociala följderna av att en svart majoritet tillåts sjunga om att döda en minoritet, medan individer från den minoriteten riskerar åtal för att vifta med en flagga.
Denna situation betonar vikten av att upprätthålla demografisk kontroll över sitt eget territorium, särskilt när det gäller de sociala, kulturella, politiska och rättsliga systemen. Låt dig inte luras att tro att det skulle vara någon skillnad i länder som för närvarande har en vit majoritet – för när demografin ändras, och vita blir till en minoritet; så kommer rättssystemet inte att förändras.
Det är samma situation i Sverige, där vår typ av hatretorik-lagstiftning inte ger skydd för svenskar som utsätts för våld och grovt förakt från invandrare. Enligt lagen kan hat inte riktas mot vita svenskar; det är en enkelriktad gata mot de med mörkare hud. Sydafrika är ett utmärkt exempel på att detta inte kommer att förändras bara för att vi blir en minoritet – vilket, med den nuvarande takten på demografiska förändringar, vi sannolikt kommer att vara om cirka 25 år i Sverige. Om något kommer dessa sneda rättsliga tolkningar, där man tar hänsyn till vilken grupp som säger vad till en annan grupp, bara att öka i styrka.
Förstå mig rätt, jag är helt för yttrandefrihet och anser att alla lagar om hatretorik borde avskaffas. Människor bör kunna uttrycka sina åsikter. Om svarta människor i Sydafrika vill uttrycka fientlighet mot vita människor är det viktigt att den vita minoriteten är fullt medveten om detta så att de kan vidta lämpliga åtgärder för att hantera situationen. Enligt min mening skulle självstyre för respektive grupp vara den mest praktiska lösningen. Det är uppenbart att de olika grupperna som utgör Sydafrikas regnbågsnation har betydande skillnader, vilket gör det svårt för dem att existera inom en enad federation. I grunden vill människor styra sig själva, och den mest fredliga lösningen i denna situation är att anta en modell för självstyre, mycket lik visionen för Orania-projektet.
För er som har följt nyhetsbrevet ett tag vet att jag har spenderat en del tid i Orania och just nu jobbar på att redigera en kort minidokumentär om staden. Den här dokumentären kommer att vara tillgänglig för alla, men som fotograf arbetar jag också med en digital fotobok fylld med bilder från Orania, som kommer att vara exklusiv för våra betalande prenumeranter. Om du inte redan har gjort det, överväg att uppgradera din prenumeration. Inte bara stöttar du vårt arbete, men du får också denna fantastiska fotobok när den är klar!
I den kommande exklusiva fotoboken kommer du att bland annat hitta fantastiska bilder av Oranias omgivande jordbruksmarker som fångar regionens andlöst vackra natur. Fotoboken kommer inte bara att visa dessa fängslande bilder, utan också erbjuda personliga skildringar som avslöjar livet och själen i Orania i sin helhet.
Här på bilden ser vi bonden Derius, som varit en del av Orania-rörelsen ända från starten. I boken får vi ta del av hans berättelse om hur hans familj omvandlade ökenlandskapet till bördiga jordbruksmarker.
Bästa hälsningar
Jonas Nilsson