När inkompetens blir en dygd - brandkatastrofen i Los Angeles

Kaliforniens pågående brandkatastrof belyser ett djupt systemfel än bara bristande brandberedskap. Branden visar på konsekvenserna när ideologi går före kompetens i samhällsviktiga funktioner.

Los Angeles biträdande brandchef Kristine Larson har valt att fokusera på helt andra prioriteringar än effektiv räddningstjänst. I en marknadsföringsvideo för utökad mångfald understryker hon vikten av att "räddningspersonalen ska spegla de som ska räddas". När hon får frågan om sin förmåga att bära ut en man ur en brinnande byggnad svarar hon: "Han har satt sig själv i fel position om jag ska behöva bära ut honom."

Detta är resultatet när mångfaldsideologi tränger undan grundläggande beredskapskrav. Kompetens har fått stå tillbaka för identitetspolitik, med förödande konsekvenser när krisen väl slår till.

Den politiska eliten i Kalifornien försöker nu desperat hitta syndabockar. Guvernör Gavin Newsom lovar att "ställa de ansvariga till svars" - och medvetet förbiser att ansvaret vilar tungt på hans egen administration som har lagt stor fokus på woke och olika DEI-initiativ (Diversity, Equity & Inclusion).

Bernie Sanders och andra vänsterpolitiker hastar till försvar av den misslyckade räddningsinsatsen genom att skylla på klimatförändringar. Men klimatet kan knappast lastas för att brandstationen prioriterat könskvotering framför fysisk kapacitet hos sin personal.

Problemet genomsyrar hela Los Angeles administrativa struktur. Det är inte bara brandchef Kristine Larsons fokus på representation som underminerar allmänhetens säkerhet. Stadens ledning har systematiskt nedmonterat kompetenskraven i alla led av krishanteringskedjan.

Stadens nya vattenchef Janisse Quiñones valdes för att "social rättvisa" var hennes främsta drivkraft - inte vattendistribution eller brandberedskap. Nu står staden med uttorkade brandposter medan husen brinner. När kompetens blir sekundär till ideologi får vi ett system som fallerar när det prövas.

Detta är resultatet när en förvaltningsstruktur genomsyras av identitetspolitik. Varje tillsättning, varje beslut, varje prioritering utgår från representation snarare än förmåga att utföra arbetet.

Det är en närmast perfekt cirkel av inkompetens: Först underminerar politiker brandberedskapen genom ideologisk rekrytering. När katastrofen sedan är ett faktum pekar de på "klimatkrisen" som syndabock. Varpå vi hamnar i en kris som används för att kräva ännu mer makt och centraliserad kontroll för att komma tillrätta med klimatet.

Sverige går i samma fotspår. När vår räddningstjänst prioriterar att "spegla befolkningssammansättningen" framför fysisk och praktisk kompetens, så kompromissar vi med medborgarnas säkerhet. I en verklig krissituation är det helt irrelevant hur väl personalstyrkan uppfyller någon politiskt bestämd demografisk kvot. Det som räknas är förmågan att rädda liv.

Låt Kalifornien stå som ett varnande exempel. När samhällsviktig verksamhet underordnas ideologi blir priset högre än vad någon är beredd att betala. De som nu förlorat sina hem kan knappast tröstas av att deras brandkår var "inkluderande". Eller förevändningen som alltför oftast presenteras med mångfaldsmålen - som brandchefen Kristine Larson i Los Angeles uttryckte det:

"Du vill se någon som kommer till ditt hus, din nödsituation - oavsett om det är ett medicinskt larm eller brandutryckning - som ser ut som du själv. Det ger personen mer trygghet, att veta att någon kanske förstår deras situation bättre."

Detta uttalande är ett typexempel på hur identitetspolitik har infiltrerat samhällets mest grundläggande funktioner. Det visar på en fullständig oförståelse för räddningstjänstens faktiska uppdrag. När någon ringer 112 är deras enda önskan att få snabb och kompetent hjälp - inte att räddningspersonalen ska uppfylla någon demografisk kvot.

Det är dags att återgå till grunderna: rätt person på rätt plats baserat på kompetens och förmåga. Allt annat är ett svek mot medborgarnas säkerhet och trygghet.

Bästa hälsningar

Jonas Nilsson

PS.

Det här nyhetsbrevet existerar enbart tack vare mina prenumeranter. Era bidrag möjliggör för mig att fortsätta granska och rapportera om frågor som etablerad media undviker eller förvränger. Den stora merparten av mitt material är öppet för alla att ta del av, och det är tack vare er som betalar som jag kan fortsätta med det upplägget.

Vill du stödja arbetet blir jag tacksam för en prenumeration. Det ger dig dessutom tillgång till en del exklusivt material.

Om ni vill Swisha en förbehållslös gåva så kan ni göra det till: 0766299253