När ifrågasättande blir 'farligt': Ett vetenskapligt förfall
Under covid-pandemin hörde vi ofta frasen "trust the science". Men vad är egentligen vetenskap om inte just ifrågasättande?
Vetenskap handlar i grunden om systematiskt prövande av hypoteser och utmanande av rådande teorier. Att "lita på vetenskapen" som om den vore en monolitisk auktoritet går därmed emot själva kärnan i vetenskapligt tänkande.
Det verkligt problematiska här är hur etablissemanget använder vetenskapen som ett slagträ för att tysta kritiska röster. Genom att hävda att "vetenskapen är avgjord" i frågor som covid-hanteringen, vaccin, invandringen mm. försöker man undvika debatt och skapa en falsk konsensus. Detta är särskilt allvarligt när vetenskapliga rön blandas med värderingar och maktintressen. Att blint lita på experter, oavsett titel, är ovetenskapligt i sig självt.
Ironiskt nog ignorerar samma etablissemang ofta forskning som motsäger deras agenda, exempelvis kring invandringens effekter eller könsskillnader. Den selektiva tilliten till vetenskap avslöjar att det egentligen handlar om maktutövning snarare än sanningssökande.
Vetenskap, bortom politiken och makten, välkomnar kritisk granskning och öppen debatt. Att ifrågasätta "experternas" slutsatser är vetenskapens början. Detta aktualiserades nyligen när fysikprofessor Ulf Danielsson kallade det "farligt" att Björn Ranelid påpekade att etablerade teorier som Big Bang och evolution just är teorier. Danielsson menade att detta ger grogrund för vetenskapsförnekande och kan skada skolungdomar.
Problemet är bara det att Ranelid har rätt - dessa är teorier, om än väl vedertagna. Det alarmerande är hur snabbt vetenskapsetablissemanget stämplar sanna påståenden som farliga. Detta för tankarna till "tankebrott" - där vissa tankar anses för farliga att ens uttryckas, oavsett sanningshalt.
Ni kan se SVT-inslaget med Ranelid här
Och det finns många sådana tabun inom "vetenskapen" - ett uppenbart exempel är frågan om genetik, ärftlighet, grupptillhörighet och IQ. Jag måste säga att jag blev smått överraskad att tabun över vad vetenskapen tillåter att man får ifrågasätta sträcker sig så långt som till Big Bang och evolutionsläran. Värt att notera är att fysikprofessor Ulf Danielsson, som menar att Ranelid ägnar sig åt samhällsskadlig verksamhet och vetenskapsförnekande, sitter i Kungliga Vetenskapsakademien och därmed är med och utser Nobelpristagare.
Jag håller inte med Danielsson om att Ranelid skadar skolungdomar. Tvärtom anser jag att det snarare är Danielsson och övriga etablissemanget som skadar våra skolungdomar genom att fokusera på vad barnen ska tänka - inte hur man tänker. Våra barn behöver lära sig att ifrågasätta, argumentera och gå tillbaka till grundprinciper. Att reflexmässigt avfärda kritik som "skadlig" kväver såväl tänkandet som den fria debatten, precis som vi såg nu senast under covid och dessförinnan med ett halvsekel av massinvandring.
Yppa ingen kritik
Tänk inte själv
Lita på vetenskapen
Mångfald är vår styrka
mm
Bästa hälsningar
Jonas Nilsson